Tog en promenad upp till Pär för att även han skulle få vara delaktig i min födelsedag precis som förr!! Känslosamt var de men en bror som stöttar så funkar de.. Pär saknas oss och det blir väldigt påtaglig när man väl står där.. Måste till honom oftare, nu när jag inte längre ka skylla på avståndet... För det är nog de man gjort hittills, vilket nog kan vara anledningen till att det är så smärtsamt.. Men de bästa föfelsedagarna är dem man firar med dem som står än närmast, denna gång Prickis och Pär <3